Det finns en paradox med självförbättring och det är detta: det yttersta målet för all självförbättring är att nå den punkt där du inte längre känner behov av att förbättra dig själv.

Tänk på det: Hela målet med att förbättra din produktivitet är att nå den punkt där du aldrig behöver tänka på hur du kan vara mer produktiv. Hela poängen med att sträva efter lycka är att nå den punkt där man inte längre behöver tänka på att vara lycklig. Hela poängen med att förbättra dina relationer är så att du kan njuta av lite dramafri cunnilingus i McDonald’s drive-thru utan att nästan krascha bilen.

(Arbetar fortfarande med den sista.)

Självförbättring är därför på ett konstigt sätt i slutändan självdödande.

Det enda sättet att verkligen uppnå sin potential, att bli helt uppfylld eller att bli ”självförverkligad” (oavsett vad fan det betyder), är att vid något tillfälle sluta försöka vara alla dessa saker