Det finns ett besvär som jag hör människor pratar om mycket i självförbättringsvärlden som går ungefär så här: ”Ska jag fortsätta att försöka förändra eller ska jag bara lära mig att älska mig själv?”

De människor som ställer denna fråga känner sig nästan alltid fruktansvärda om sig själva, och vidare antar de att det är lika med kursen. Det är det inte. I själva verket är hela denna ”självkärlek vs självförbättring” ett falskt dilemma, ett som missförstår rollen som självkärlek.

Detta motsvarar att älska dig själv med att tänka att du har det bra som du är. Det behandlar självkärlek som en belöning för att vara den person du vill vara. Det förutsätter att din självkänsla, i viss mening, ska baseras på att du är objektivt ”bra”. Och omvänt motsvarar det att du vill ändra med att ogilla dig själv. Men fråga dig själv – gäller detta din kärlek till andra människor?

Om du älskar någon annan betyder det säkert att du vill ha det bästa för dem? Du vill att de ska vara friska, glada och framgångsrika. Om du har barn vill du att de ska göra det bra i skolan. Om en vän är missnöjd med sitt liv vill du att deras liv ska förändras så att de blir glada.

Tillämpa samma normer på dig själv som du gör mot andra – älska dig själv som du älskar dina vänner och familj. Bestäm dig för att bli bättre eftersom du förtjänar bättre; eftersom du älskar dig själv och vill göra det möjligt för dig att leva ditt idealliv.